"Köpekorv" - en personlig recension av historien

I ett nummer av dagens Industri från maj/juni 2004 hittade jag ett citat, som i sin tur var hämtat från tidningen Affärsvärlden och tillskrevs vice riksbankschefen Villy Bergström:

"Det finns två saker man egentligen inte vill veta hur de görs: korv och oljeprognoser."

En gammal västgötahistoria låter så här:

En man såg någon ligga i en vak ute på isen. Han rusade dit och räddade den olycklige. När denne sedan återfått talförmågan sa han att han var en fattig slaktare, som inte kunde ge den belöning hans räddning var värd, "men jag kan ge dig ett värdefullt råd - - - ät aldrig korv".

En annan i livsmedelsbranschen citerade ett uttryck från en amerikansk kollega, när "hot dogs" kom på tal:

"They are good enough for the children".

Man skulle kunna säga att till för ett par år sedan var charkindustrins produkter helt i linje med detta. Konsumenter och producenter hade mycket låga förväntningar på varandra.

"Korv är korv" och åts omväxlande med blodpudding när kassan var skral.

Charkindustrin finmalde osäljbara restprodukter, blandade i "konsistensgivare" och "köttbiprodukter" m .m och stoppade massan i skinn av olika längd och tjocklek. Kryddorna/smaken/konsistensen var den samma oavsett om korven var falu- wiener- eller prins- eller varm- eller frukost- eller lunchkorv. Vi har länge fått stå ut med dessa emulsonskorvar med avbrott för de gånger vi varit utomlands och förvånats över den korv vi fått där. Välsmakande råkorv (orökt) t. ex. äkta bratwurst att grilla fanns överhuvudtaget inte att få i Sverige

Betr. "kokekorv" (=svensk råkorv, färskkorv) har väl aldrig, fläsk-, kött- eller värmlandskorv kunnat ståta med generös kryddning även om man anat att innehållet haft högre kvalitet än de nyss nämnda.

De gånger jag klagade på det fattiga sortimentet för en scanrepresentant exempelvis fick jag svaret att dyrare (=bättre) korv inte hade någon marknad i Sverige. "Svenska husmödrar tittar bara på priset när det gäller korv. "Hur dom nu kunde veta det?" Frågar man någon från scanjätten idag påstår dom att den "kryddade" korven kommit in i sortimentet på grund av att många invandrarna tillkommit som kunder.

Dessförinnan var det endast isterband, som bröt den svenska korvtristessen (en sort som tyvärr verkar vara på tillbakagång). De intressanta korvarna kunde man bara hitta på saluhallarna.

Jag tycker att Scan själva har givit sitt gamla korvsortiment ett talande betyg när dom kallar nya sortimentet för "kryddiga" korvar. Kryddor fanns m.a.o. inte i det gamla traditionella korvsortimentet.